Den dagen matte klippte mig var en helt perfekt dag - sen dess har lixom våren lyst med sin frånvaro. Det är skitkallt faktiskt, rakt ut gnäggat! Matte har
fortfarande inte hängt bort vinterjackan.
Fler jättefina ridturer har det också blivit och så gott som alla omkullvräkta träd är
också borta, nu väntar vi bara på att timmerbilar åter svischar upp/ner på Stora Grusvägen.
Idag tänkte matte kolla på Brattstigrundan
- men njet. Vi kom inte långt - det förgrymmande skittträd ligger fortfarande över vägen och blockerar utfarten. Jag tror det beror på ägaren till skogen där Brattstigen går igenom, han skall visst vara något
av en "specialare". Att han bor utomlands gör inte den saken bättre heller.
Men som tur är så har vi många andra fina rundor och med mina hovboots behöver matte inte tänka på utslitna hästskor.