Så sant som det är gnäggat. Efter några riktigt tråkiga, regniga dagar tittade solen fram idag och matte var inte sen att sadla för en uteritt.
Och jag måste bara gnägga - WOW!
Där som vi var idag hade vi inte varit på minst 3 år. Jo, därför att även om det är
kilometervis med läckra tölt och galoppsträckor så är vägen likaså grustäckt som Stora Vägen utanför här. Och det betyder = slita skor. På en sån här ridtur slets mina skor som på
minst 3-4 andra ridturer. Sen så från tidigt vår til sen, sen höst (nästan början på vintern) går det massor av 1-års gamla kvigor bakom taggtrådstaket på varsin sida av grusvägen. Inge kul
när dom kommer i full karriär mot staketet!
Men nu är det alltså vinter, kvigorna är borta och vi har hovboots!!!! Yapp. Mina hovboots fick jag på för första gång för lite över 1 år
sen och sen blev det vintervila för både Lukka och mig medan det var så svinkallt. På våren dök kvigorna upp igen.... Men nu så!
Nu kan vi rida så mycket vi vill och så långt vi vill, mil
efter mil på underbara, långa tölt och galoppsträckor!