Alltså - jag blir bara inte klok på mattes onda rygg, detta envisa ryggskott vägrar bara att ge med sig . Så vackert som det är ute nuförtiden och både Lukka & jag har gått och "skrotat" i hagen i flera dagar. Men idag blev nog abstinenserna lite för stora (och så tyckte hon säkert synd om mig där jag stod vid staketet och såg ledsen & sällskapssjuk ut ).Matte har så svårt att böja ryggen och stå "i vinkel", detta är liksom ett måste när jag skall ha på mina hovboots. Men när matte sitter upp i sadeln känns det helt 100 . Dock skall man inte fresta ödet för mycket - så det blev bara 1 timmes skrittpromenad. Och jo - det var helt underbart skönt att komma ut i skogen igen