Eftersom det har blivit lite svalare tänkte matte att ta tillfälle i akt och rida ett lagom och trevligt dressyrpass. Flygfäna är än så
länge inte speciellt många och påflugna, så ridbanan skulle vara ett solklart val. Men nix.
Förra hösten har grannen som brukar
hjälpa till att harva både ridhuset och ridbanan inte hunnit med ridbanan så den blev liggande över vintern. Och i våras var det vår andra granne som red där i februari-mars-april med sitt stora halvblod. Nu
var det inte möjligt att rida vettigt där - ridbanan liknar mest ett potatisland 
Så vi gav upp och
förflyttade oss till ridhuset. Även om det var rätt så torrt där (matte hade inte vattnat för hon hade ju tänkt att rida ute) så var det rätt skapligt därinne. Lite varmt var det ju därinne, men
med sargporten på vid gavel strömade sval luft igenom (skorsten-effekten).