Ja - alltså: sånn tur kan man ha . Det var strålande solsken i hela dag och matte hade egentligen tänkt att rida ut lite tidigare men Lukkas extramatte kunde först lite senare, vid kvart-i-sex snåret.När vi red ut var det jättefint men så började det segla upp allt mörkare moln - och matte tänkte ta det säkra för det osäkra och vi satte upp lite fart; töltade även där som vi brukar skritta. Och tack för det - för när vi var bara några hundra meter hemmifrån började det droppa - och när vi kom hem under stallgångens ljuva tak så öppnade himmelportens slussar sig. Alltså: som det regnade! Uttrycket "som spön i backen" var rätt beskrivning av naturfenomenet .Hade vi varit ute då så hade vi blivit ett par dränkta katter . Och jag undrar i mitt stilla om vandrarna som vi träffade på på vägen hem hade med sig regnställ med sig i ryggsäckarna .