Ja, nu var det alltså slut på det roliga - vaknade till vit landskap. Det räcker med bara 5 cm av den här vita sörjan så blir omöjligt att rida ut . Visst har vi båda hästarna snöklampsulor men problemet är att marken under snön är mjuk och geggig och snön som ligger på är kram och det klampar. Lukka har det värst på frambenen, hennes hovar är mer klockformade än mina och ni skulle se hur höga styltor hon får. Innan hon fick komma i boxen skulle matte banka av klamparna med en gummiklubba. Sett från den positiva sidan så har vi i princip fått 2 månaders respit jämfört med förra året för då kom den första snön den 15. november. Nu skriver vi i alla fall den 20. januari. Även om det är underbart att tölta i snön så tar inte matte chansen på att vi skadar oss, snöklumparna under hovarna är inget roligt och det är lätt hänt att trampa fel . Så visst, det blir innomhusaktiviteter för oss hästar tills snökristallerna ändrar konsistens eller (bäst av allt) snöeländet försvinner.