Och så har dessa förhatliga kossorna kommit ut på betet igen
- och därmed är vi så gott som avskurna från alla våra ridvägar på sydsidan. Om det bara hade varit dom samma kossor som kom ut år efter år så hade allt varit jättebra -
men just på den här gården kommer det alltid ut 1 års kreatur som aldrig har sett en häst i sitt liv.
Bete ligger på varje sida av en smal grusväg och är inhägnat med 3 trådar med taggtråd. Även om vi är vana vid kor (grannen här hemma har en stor flock vita biff- och korsningskor) så är
det inte värst roligt att få hela flocken 1 åringar skuttande efter oss på varsin sida 
.
Men hursomhelst då vände vi på klacken och njöt i stället av Forbindelses ridvägen som djupa hjulspår till trots är fortfarande jättefin på mitten. Sen töltade och galopperade vi till vändplatsen
och på hemvägen kollade vi om grusvägen förbi Surgubben var öppen. Den var naturligtvis stängd (den gubben står inte högt på vår 10-i-top poppis lista
).
Så vi joggade vidare och matte visade oss en ny ridväg som hon & husse skall fixa till lite så att vi får en jättefin, ny runda
.
När vi kom hem efter en skön 1,5 timmes ridtur så blev vi naturligtvis ompysslade efter alla konstens regler, äkta hästprinsessor som vi är
.