Det har varit den mörkaste november jag kan minnas och det tråkiga, grå och mörka vädret med omsom regn och omsom uppehåll växlar jämnt.
Vi hästar har mer eller mindre vintervila, även om det är millt så är det surt och kallt för stackars matte att stå och sadla ute under tak.
Så jag linlöps ett par gånger i veckan och tycker det är bra med det.
Måna i Islandshästgruppen på FB är också måttligt roade av all regn och lera, matte har kommit på ett nytt namn till
pälsmuffarna: Skitslandshäst. Jag kan för mitt bara liv inte fatta hur 2-beningar orkar med dessa långhåriga, leriga och evig skitiga töltmoppar.
Timmerbilarna förtsätter att svischa förbi, senast
för 2 dagar sen såg jag en sån där skitskogsmaskin att "kravla sig" uppför Stora Grusvägen... suck. Och nu har alla traktorvägarna (läs: ridvägarna) blivit fyllda på med 30 cm tjock lager makadam. Tackar
& bockar! 😠 Som tur är så har jag mina hovboots om med dom märks inte underlaget alls.