Gnäggbloggen 2019

Ridtur med strul

Nu har det äntligen blivit riktigt fint att rida, det har torkat upp efter all regn och matte fryser inte fingrarna av sig längre. Så idag sken solen och vi skulle ut och rida.

När vi precis hade kommit nerför korsningen mot Brattstigen ser vi en ENORM bil med släp lastad med en jättestor skogsmaskin. Hela baletten såg ut som en Tivoli med massor av blinkande ljus. Jag kunde känna hur mattes blodtryck steg, för jag vet att hon HATAR dessa eländiga skogsmaskiner och timmerbilar som har varit pestilens i snart 3 år.

Jag traskade snällt förbi - och det var inte mycket frigång mellan bilen, släpet och diket Arg. Hursomhelst så svängde vi in på Brattstigrundan och där var det helt magiskt. Mjukt och fint, torrt och alldeles .... ja, helt underbart.

När vi vände hemåt och var nästan vid bommen så fick matte en smärre chock: för detta ENORMA åbäket står parkerad på den smala traktorstigen - och till råga på allt så står eländet parkerad precis på det mest omöjliga av alla ställen. Det går nämligen en bäck och det var helt omöjligt att komma förbi skrället eftersom den blockerade 100% av hela vägen! I så fall skulle vi bokstavligen flyga! Arg

Matte ser gubben som just skall sätta sig in i sin bil på Stora Grusvägen och ropar på honom. Han bara skiter i oss - så matte plockade fram mobilen och ringde till husse som slängde sig in i sin bil och kom till undsättning. Tack & lov fick han Ljushuvudet att flytta på åbäket så vi kunde komma förbi den och hem.

Till råga på allt började Ljushuvudet diskutera med husse om vi alls fick lov att rida på privata skogsvägar - fjottret hade inte en susning om hur allmanarätten fungerar. Matte har bott här i 32 år och ingen av skogsägarna har någonsin haft något som helst emot att matte rider på deras skogsvägar Blinkar

Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS