Ja, nu har vi kommit fram till september, som matte brukar alltid säga "sweet september". Men i år är den allt annat än sweet - dessa skogsmaskiner arbetar i jämn tempo vardag som söndag, det tar aldrig slut Och timmerbilarna svischar förbi flera gånger i timmen. Matte säger att vi kommer inte till att kunde rida ut förrän någon gång till nästa år. Det är bara helt vansinnigt Tack och lov att vi åtminstone har ridhuset och att underlaget därinne är suveränt bra. Men visst saknar vi våra fina ridturer