Av alla våra rundor så tycker jag faktiskt att Brattstigsrundan är den finaste. Inte bara för att det är världens mjukaste, finaste underlag men också för att traktorvägen snor sig så vackert och har så många fina galoppbackar och raka töltsträckor.Men!!!!! I en av dalgångarna måste det bo ett TROLL, det är bara så!!! Matte var måttligt road när jag stannade och vägrade blankt att gå framåt..... Men matte är av den tålmodiga sorten, så efter sisådär 2 minuters tramsande fick jag vackert traska framöver. Dock blev matte ännu mer måttligt road då jag tog en liten repetition på hemvägen... Men annars var det en underbar ridtur, det är bara sanslöst: för 2 veckor sen höll vi på att frysa fasongen av oss och nu är det riktig vår med trevliga temperaturer upp till 15-16 grader