Gnäggbloggen 2018

Så är vi kommit till den sista dagen i December, 2018 har passerat och nu blickar vi fram emot 2019. Så nu summerar vi året som har gått.

  • Våren var kall, riktigt kall. Jag behöll mina vinterstrån helt ut i slutet på juni.

  • Sen kom sommaren med brask & bram kan man verkligen gnägga. Vilken värmebölja! Och ananrs var sommaren rent ut gnäggat skit då timmerbilarna svischade förbi flera gånger i timmen, hela sommaren och hösten.

  • Den som såg fram emot hösten blev gruvligt besviken (matte & jag) - för timmerbilsplågan förtsatte i jämn ström helt till november. Och då blir det för kallt för mattes fingrar när kvicksilvern kryper under 0.
  • Dock blev det mildare efter ett par veckor så då blev matte riktigt glad igen. 

  • På senhösten har vi fått nya grannar, Ullas Place blev slutligen sålt (eller uthyrt, detta har vi lixom inte klurar ut än). Men det har kommit en halvblodshäst och en ljus, nästan vit shettis. Än så länge inga lösa hästar (staketet på "godset" sjunger nog på sista verset - och det är flera hundra meter staket att fixa). Men hästarna verkar vara av den lugna sorten, så so far so good.

  • För ca 1 vecka sen bestämte jag mig för att nu får det bli vår - och våren skall då visst välkomnas i snygg kostym. Så jag har börjat STORFÄLLA. Riktigt storfälla, matte säger att hon aldrig har upplevt maken (se inläggen nedanför). Lukka har iaf. inte bestämt sig för att följa min exempel, hon ser ut som en ullhårig mammut. Dock lossnar det några vita hårstrån i hennes stjärn.

  • Att gå barfota funkar bara helt perfekt för oss båda, Lukka och mig. Idag har matte satt på mig boots i hagen, hovarna har blivit lite mjuka eftersom det har regnat en del och då är jag blivit lite mer känslig för stenarna i hagen.

  • Som känt har det varit väldigt foderbrist i somras, dels anledning den otroliga, långvariga torkan men allt jämnar ut sig, som matte brukar säga. Det blev en mild, rätt så fuktig & regnig höst så gräset repade sig någotsådär samtidigt som betet varade längre än vanligt. Om man tittar på annonserna på hästar till salu så har inte priserna sjunkit så mycket som man befarade.

  • Avslutar året 2018 med att önska er allihopa där ute et gott Nytt År 2019! Och att det nya året uppfyller alla era drömmar och förväntningar KärlekHjärta.

Alltså - jag fäller. Jag STORFÄLLER. Pälsen bara ramlar av i stora sjok och den korta, gråa underpälsen bara drysser av. Under allt "elände" (som matte gärna kallar mina täta eller långa eller gråa underpälshårstrån) är det kort, skinnande blank fin sommarpäls. Det vill säga att om ca 1-2 veckor har jag en riktigt fin, svart, blank sommarkostym. Gissar att matte blir överlycklig Cool

För hon brukar nämligen säga att den enda sak hon hatar hos oss, förträffliga Islänningar är den j.....a pälsen Ler stort

Ja, det är svårt att välja. Milt och skönt, lite-litegrann puddersnö på marken men fortfarande plusgrader. Och jag STOFÄLLER. Matte undrar hur denna vintern egentligen kommer att bli för jag har nämligen bestämt mig för att byta till sommarpäls Wow!.

Annars går livet sin gilla gång, vi håller oss till ridhuset och det kommer vi att förtsätta med så länge det är så tidigt mörkt på sena eftermiddagen. 

Ullas Place är sålt och det har flyttat in nya grannar med en stor häst och en lite vit ponny, typ shettis. Vi ser dom rida förbi med shettisen som handhäst (hade aldrig matte vågat då folk kör på Stora Grusvägen som dårar) Galen.

Äntligen hade timmerhögarna försvunnit och matte tänkte att "nu äntligen kan vi åter rida ut på Nyåret". Och inte förrän hon hade tänkt klart så stävade det en skogsmaskin förbi. Matte höll på att svima Osäker. För även om det inte är mer att ta där som våra ridvägar är så kommer den f....de timmerbilen att svischa förbi på Stora Grusvägen.... suck.

Trots att det är mitt i vintern så att gnägga. Och vet ni vad - just nu som det är så riktigt suveränt att rida ut = det är milt, torrt, allmänt förträffligt, inga insekter etc. etc. - så går matte hän och fixar sig en rejäl hälsporre GalenGalenGalen

Alltså - hon haltar och hoppar runt på kryckor (och hon svär som en borstbindare !!!!) och jag förstår henne mycket väl, för den där hälsporren gör bara helt sanslöst ont.... Var så säker - när hon blir frisk igen så blir det väderomslag Ledsen

En sak är iaf. säker: jag vet exakt hur jag skall göra att få matte riktigt glad. Och idag var det precis en sån här dag när allt flyter på som det skall och matte har en salig flin från öra till öra.

Ridhuset har ett fantastisk underlag, det blir riktigt fint att trampa på hela vintern. Mattes bottenpreparering är suverän och det bästa av det hela: hon slipper vattna. Otroligt nog har det varit lika fint i hela sommar, torrt som det var. Då var matte jätteglad för att slippa "slösa" vatten.


Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS